Tenmei-katasterns uppkomst och dess roll i den tidiga moderna japanska jordbruksreformen

År 1782, under Tenmei-eran (1781-1789), initierades en ambitiös undersökning av Japans jordbruk som skulle komma att bli känt som Tenmei-katastren. Bakgrunden till denna undersökning var en kombination av faktorer, bland annat den ökande befolkningstillväxten, minskade skördar på grund av klimatförändringar och den shogunatets behov av att effektivisera skattsystemet.

Shogun Tokugawa Ieshige insåg behovet av att uppdatera den befintliga kadasterdatabasen, som hade blivit föråldrad och inte längre gav en korrekt bild av markens produktionspotential eller befolkningsfördelningen. Den nya kadastern skulle vara en grundlig kartläggning av all jordbruksmark i Japan, inklusive ägandeskap, skördeutbyte och beskaffenhet hos jorden.

Detta var ett enormt projekt som krävde insatser från lokala myndigheter och bönder över hela landet. Under flera år genomfördes en noggrann kartläggning av markägor och uppskattningar av skördeproduktioner. Resultatet blev en detaljerad kataster som gav shogunatet ovärderlig information om landets jordbruksresurser.

Tenmei-katastren hade djupgående konsekvenser för den japanska historien:

• Effektivisering av skattesystemet: Den nya katastern tillät shogunatet att beräkna skatter mer rättvist och effektivt, baserat på den faktiska produktiviteten hos marken. Detta minskade bördan på fattigare bönder och skapade en stabilare ekonomisk grund för shogunatet.
• Grund för jordbruksreform: Katastren gav värdefull information om jordbruksmetoder och produktionsutbyten. Den användes som utgångspunkt för reformer som syftade till att öka skördeutbytet genom introduktion av nya odlingstekniker och förbättringar av bevattningsanläggningar.
• Social stabilitet: Genom att skapa ett mer rättvist skattesystem bidrog Tenmei-katastren till att minska social oro och främja stabilitet i det japanska samhället under en period av betydande förändring.

Tenmei-katastren representerade ett viktigt steg i utvecklingen av en modern jordbrukssektor i Japan. Den lade grunden för en mer effektiv och rättvis förvaltning av landets jordbruksresurser, vilket bidrog till ekonomisk stabilitet och socialt välbefinnande under Edo-perioden (1603-1868).

Metoder och utmaningar vid upprättandet av Tenmei-katastren

Upprättandet av Tenmei-katastren var en komplex process som krävde samverkan mellan lokala myndigheter, bönder och shogunatets tjänstemän. IJapan under Edoperioden var skattindrivning baserad på ett system med “shoen”, feudaljordbrukssystem, där mark ägdes av adelsfamiljer eller tempel. Bönderna arbetade på marken i utbyte mot skydd och en del av skörden.

För att få en korrekt bild av den faktiska jordbruksmarkens produktionspotential var det nödvändigt att genomföra en noggrann undersökning av varje “shoen” område. Tjänstemän från shogunatet reste runt i landet för att kartlägga markens storlek, beskaffenhet och produktionskapacitet.

De använde traditionella mätverktyg som bambupinnar och rep för att mäta landområden och noterade information om jordtypen, växtlighet och vattentillgång. Bönderna spelade en avgörande roll i denna process genom att tillhandahålla lokala kunskaper om marken och dess produktivitet.

Utöver kartläggningen av jordbruksmark var det nödvändigt att registrera ägandet och skattstatus för varje “shoen” område. Den information som samlades in lades sedan samman i en detaljerad katasterdatabas, som shogunatet kunde använda för att administrera skatter och planera ekonomiska reformer.

Trots den omfattande insatsen som gjordes under upprättandet av Tenmei-katastren mötte projektet flera utmaningar:

Shogunatet implementerade strategier för att möta dessa utmaningar:

• Centraliserad ledning: Shogunatet tillsatte specialiserade tjänstemän som ansvarade för övervakning och koordinering av arbetet på fältnivå.
• Standardisering av metoder: Shogunatet utvecklade standardiserade mätmetoder och dokumentationsformat för att säkerställa enhetlighet i datainsamlingen.

Arvet från Tenmei-katastren: En grund för modernisering

Tenmei-katastren var ett banbrytande projekt som hade en långsiktig inverkan på utvecklingen av Japan. Den detaljerade kartläggningen av jordbruksmark och skattstatus gav shogunatet ovärderlig information för att effektivisera administrationen av landet och främja ekonomisk tillväxt.

Data från Tenmei-katastren användes som grund för senare jordbruksreformer under Meiji-perioden (1868-1912), då Japan genomgick en snabb industrialisering och modernisering.

Den noggranna dokumentationen av markägande och produktivitet bidrog till att skapa ett mer rättvist och transparent skattesystem, vilket var avgörande för att stabilisera det japanska samhället under Edo-perioden. Tenmei-katastren representerar ett viktigt exempel på hur effektiv datainsamling och analys kan användas för att driva social och ekonomisk utveckling.

Den information som samlades in under Tenmei-katastren är fortfarande en värdefull källa för historiker och forskare som vill förstå den socioekonomiska strukturen i Japan under Edoperioden.